Solmörkret

Det är lätt att tro att en sol alltid ska finnas där, särskilt som den har gått upp morgon efter morgon på samma sätt i tusentals år. Men en morgon förändrades allt. Det kom inga strålar trevande över flotrollens berg, ingen soldoft väckte mullvarelserna och ingen sol värmde upp stenhällarna åt flugfolket. Över horisonten steg bara en blek liten skärva upp av det som tidigare varit solen.

Människobarnet Ellin får i uppdrag att tända solen på nytt. Med hjälp av en frassla och en sumpgumma ger hon sig ut i den mörka och kalla världen för att förstå vad som har hänt.

Mer om mina tankar kring boken kan du läsa här.

”Som alla sagor slutar denna bra men resan innehåller såväl hemska som dråpliga situationer. Väsen med fantastiska namn, både onda och goda, kryddar Anna Fogelbergs berättelse med påhittighet och fantasi. Alla finurliga namn och härliga beskrivningar på världens innevånare är underhållande och det blir lätt att se egna illustrationer framför sig. Språket flödar enkelt och Solmörkret är en bok som lämpar sig utmärkt för högläsning. Värmen och känslan av samhörighet är påtaglig och underhållningsvärdet stort.”